Jag är sjukt irriterad på en vän i Göteborg som säger att hon ska göra en sak och sen aldrig gör det. Ända sedan hennes vän kom tillbaka in i hennes liv så har hon struntat i sin vänner, de som fanns där när hennes så kallade bästis sket i henne. Innan kunde man ringa den här vännen sent på kvällen och bara snacka men nu finns inte den tilliten kvar, ingenting finns kvar. Jag känner inget för min vän längre. Jag kommer hem en gång i månaden och ursäkta mig om jag låter som en attentionwhore men när jag kommer hem så vill jag träffa mina vänner och jag hoppas att de kan ta sig tiden för mig. Men nä det gör inte den här vännen. Jag vet jag är jättetöntig som skriver det på bloggen men jag har pratat med henne om det men det hjälper inte så måste skriva det för att släppa ut lite känslor. Trodde att allt skulle bli bättre men ingenting har förändrats hemma.



Mina danska vänner är ute idag men jag klarar inte att följa med för jag är på riktigt riktigt dåligt humör. Tog en öl i källaren förut och bröt ihop en stund. Jobbigt liv jag har va? Orkar inte riktigt detta. Vill bara hem till min säng.