när jag skaffade denna bloggen lovade jag mig själv att inte skriva känslosamt, men what the hell..

jag klarar inte av att vara fast här, vill bara försvinna från sverige ett litet tag eller egentligen ett stort tag. augusti 2011 flyttar jag till london, men tills dess får jag nöja mig med danmark i början av september med amanda & linda. bara 3 veckor kvar.. förhoppningsvis åker jag bort över nyår med. gäller att spara pengar bara.

för att fortsätta på detta känslosamma spåret känner jag mig ensam. jag menar visst jag har mina underbara vänner och min fina familj. men det finns ändå något ingen av dom kan göra för mig. jag älskar att leva såhär det gör jag verkligen, men kvällar som denna hade det inte skadat med fina små ord i örat.

jag hatar att känna mig otillräcklig, för jag vet att så många i min närhet inte känner lycka. men jag kan inte göra mer än vad jag redan gör. och det som jag ska säga nu kommer låta jättebarnsligt och jättedumt, men för att jag ska orka fortsätta som jag gör krävs det faktiskt respons och gensvar. men jag känner mig även otillräcklig i skolan, på jobbet. inget duger, jag får inte höra det jag vill höra. trots att jag försöker mitt bästa ibland så slutar det aldrig gott ändå. så varför fortsätta försöka?

och jag försöker verkligen förbättra mig för varje dag, jag dricker inte så mycket längre, jag röker inte alls lika mycket som innan, orden ur min mun är oftast planerade innan och jag försöker att inte ta livet för givet.